FIRMAMENTUM
Det fanns en tid då man trodde att jorden var platt och att en kupol inneslöt himmel och jord.
Ovanför den bodde gudarna och den nederbörd som föll över jorden.
Gränsen mellan ”det övre vattnet och det nedre vattnet” -- det som höll allt samman -- kallade man firmamentum, ”det som stärker och stödjer”.
Nu vet vi att jorden är rund.
Men vad är himlen?
Är den också en annan men fortfarande en plats där de döda blir levande?
När närstående har dött har de slagit ner i mig, blivit en del av mig, som om vi finns i samma andetag.
Vad är förresten det vi kallar själen?
Är det vår upplevelse av att vara en person?
Eller är själen de avtryck vi sätter i andra människor före och efter döden?
Avtryck. Mark med tunn röst.
Som andetagen, molnbildningarna, på himlavalvet.
Naturens beståndsdelar består också jag av.
Vi hör ihop.
Under ett år släpper en normalstor björk ut lika mycket syre som jag under ett år behöver för att andas.
Det hänger samman alltet, det finns ett firmamentum fortfarande.
Det står aldrig klart innan vad jag gör, vill fånga.
Först när bilderna är samlade ser jag att jag skulle vilja att mina målningar var en pausering i tiden.
Ögonblick och en vila. Även om de är smärtpunkter.
Åsa Landström dec 2024
Earth Talks, Wip:sthlm Konsthall 2020
Vi har en relation till naturen. Vi har också en relation till oss själva. En inre omvårdnad som äger vår uppmärksamhet. I betraktarens öga kanske naturens språk går att tyda. Jag försöker gestalta en egen exodus. Ett vapen för att bättre kunna lyssna på naturen.
Vårsalongen 2020 Liljevalchs Konsthall
Denna målning kan ses som ett hommage till Ingmar Bergmans TV-serie från 1973, ”Scener ur ett äktenskap”, och avsnittet som heter Analfabeterna.
Jane Magnussons dokumentär om Ingmar Bergman sändes i SVT 2018 och fotot på Marianne och Johan i kontorssoffan dök upp. Något talade i bilden som jag ville fånga upp och förstärka i mitt måleri. En känsla av instängdhet i jaget och handlingsförlamning.
I min ateljé arbetar jag just nu med en serie målningar där jag vill gestalta konflikten mellan vår upptagenhet av vårt inre – och vår förmåga att ta in större globala kriser som kräver vår handling här och nu. Kriser som gör intrång i våra invanda beteenden, livsmönster och bekvämlighet.
Jag har tidigare arbetat med en serie skulpturer. En av figurerna kom att starkt förknippas med den danske filosofen Søren Kierkegaard. Skulpturen hette Søren och 16 stycken exemplar fanns med på Liljevalchs vårsalong 2015.
Ett Kierkegaard-citat genomsyrade hela min skulpturserie, ”en omvänd omvårdnad av det inre livet”. Det lever kvar även i mitt pågående måleri.
Originalfotografiet är taget av Lars Karlsson och copyrighten tillhör AB Svensk Filmindustri, som har givit sitt tillstånd till att använda fotografiet som förlaga.
ÅSA Landström ”Utan titel” 2019 Förlaga: Fotograf Lars Karlsson © AB Svensk Filmindustri